Hanna Hunden Huset

Första gången vi läste igenom boken tyckte jag att det var svårt att beskriva den. Den kändes nästan surrealistisk. Den var ologisk och allt som hände i den hängde inte ihop. På ett sätt var det som att författaren bara hittat på något helt slumpmässigt och bara skrivit ner det. Ett exempel är att helt plötsligt kommer hunden tillbaka och är stor som hela rummet. Ett annat är att vatten och mörker faller in genom väggarna och att stora småfåglar kommer och säger till Hanna att hon ska följa med dem.
Men samtidigt kändes det också som att det faktiskt fanns ett budskap och att allt som hände egentligen betydde något annat även om jag inte kunde se var efter att bara ha läst den en gång.

Jag kan förstå att boken har fått mycket kritik för att vara läskig och obehaglig för barn. Men när jag tänker efter tror jag inte att ett barn skulle tycka det. Texten i boken är väldigt enkel, det är bara ett par rader på varje sida och tillsammans med bilderna är det nästan som om den var gjord av ett barn. Det är kanske vad författaren ville uppnå?

Jag tror att en av orsakerna till att de flesta vuxna tycker att boken är olämplig för barn är för att de antigen inte förstår vad berättelsen egentligen handlar om. Den andra orsaken kan vara är att de tar allt som står bokstavligt. Vilket jag kan hålla med om är en ganska bisarr och konstig historia. Eller tycker de just att det som boken egentligen handlar om inte är lämpligt för barn?

Efter att vi hade diskuterat bilderna och texten i klassen så började jag förstå mera av vad boken egentligen handlar om. Det finns såklart många olika sätt att tolka den på.
Själv ser jag handlingen som en historia om att växa upp och att man behöver acceptera att man inte kan vara ett barn hela livet. Men man kan också tolka det som att den handlar om en separation till exempel.

Hur jag såg på bilderna förändrades också mycket under tiden som vi diskuterade boken. Först trodde jag att de bara illustrerade texten men efter ett tag började jag se att bilderna också berättade en del av historien. Bilden och texten komplimenterar varandra väldigt bra och jag tror inte att man skulle kunna förstå boken utan den ena av dem.

Ett exempel på hur bilderna berättar något är när Hanna stickar sin halsduk flera gånger under handlingen i boken. Det kan tolkas som att hon samlar på sig erfarenheter under sin uppväxt och när hon lämnar hemmet tar hon dem med sig dem. Bilderna visar också att en del av sina erfarenheter kan vara svåra att komma ihåg. Det visas i bilderna genom att garnet sitter som en boja runt hennes fot. Jag tror faktiskt att det är bilderna som gör att så många känner väldigt starka känslor när de läser den. Även om bilderna är så enkla så innehåller de mycket som texten inte själv kan berätta.